Nostalgi – Henrik Ismarker

Hej då Hultsfred!

I kväll meddelade Hultsfredsfestivalen att årets festival – som skulle blivit den 25e i ordningen – ställs in. Det är på grund av dålig biljettförsäljning som man tvingas ställa in festivalen. Bolaget bakom festivalen kommer att begäras i konkurs.

Detta är naturligtvis mycket tråkigt (speciellt eftersom jag skulle ha åkt dit), men det kommer inte som någon överraskning direkt. Festivalen har misskötts under ganska många år och besökarna har blivit radikalt färre sedan rekordåret 2005. Någonstans på vägen tappade festivalen fokus och klarade inte av att ge besökarna det de ville ha. Det är synd att Hultsfred inte kunde få vara den fina festival den en gång var, med ca 20-25 tusen besökare per år och grymt artistutbud.

Jag har varit på Hultsfredsfestivalen många gånger. Både som besökare och i jobbet med Expressen. Minnena är många. Nu är en epok slut. Rest in peace Hultsfred.

En klenod från tidigt 90-tal

För ett par dagar sedan snackade vi om gamla Minicall på Twitter och i dag när jag rotade runt lite bland gamla saker så hittade jag min gamla Motorola. Med den var jag kung i början av 90-talet. Stoppade i ett färskt batteri och sen hoppade den igång. Om ni vill nå mig så är numret 0740306279.

Bilder från Elefanten

För snart två år sedan fick jag möjligheten att besöka den förr så hemliga civilförsvarsanläggningen Elefanten som byggdes i början av 70-talet. Från Elefanten skulle viktiga samhällsfunktioner skötas i händelse av krig.

Elefanten ligger i ett gigantiskt bergrum i norra Stockholm och där nere har tiden stått stilla. Lokalerna har stått förseglade sedan 70-talet så det var verkligen häftigt att få komma dit på ett besök. Det finns en liknande anläggning söder om Stockholm som heter Vargen. Den ska enligt uppgift vara i sämre skick.

Anläggningen består av tre olika byggnader. Två av byggnaderna är stora tvåvåningshus med ledningsrum, radio, krypto, bespisning, sovsalar, förråd och diverse andra rum. Den tredje byggnaden är lite mindre och är fylld med diselmotorer som skulle står för driften av hela anläggningen om extern kraftkälla inte fanns att tillgå.

Alla byggnader står på enorma fjädrar och det var dåtidens sätt att göra det atombombssäkert. Ungefär 200 personer skulle vara stationerade här nere i händelse av krig.

» Se alla bilder från Elefanten på Flickr

Snutfrossa i Blackeberg

Jag råkade hitta till bloggen Tyst! Jag tänker. där jag hittade ett inlägg med rubriken “Snutfrossa i Blackeberg“. Det var alltså i Blackeberg som Kenta fick snutfrossa i Stefan Jarls film “Ett anständigt liv“.

På den plats där Kenta stod i telefonkiosken och rinde till Stoffe finns nu en minnesplatta. Det är i år 30 år sedan Kenta ringde det där samtalet 1978.

Eftersom jag nog aldrig varit i Blackeberg så åkte jag dit och fotade lite. Till det yttre hade inte mycket förändrats på 30 år. Telefonkiosken fanns kvar, om än i mordernare tappning, och trädet bakom hade bara blivit lite grövre. Själva centrumet såg ut att vara identiskt med bilderna i filmen.

Här är bilderna från 1978: