Polisen är aktiv på Twitter på en rad olika konton och vi har tidigare sett exempel på väldigt rådiga insatser efter larm. Jag hade ett jämförelsevis banalt problem, och bad om lite extra hastighetsövervakning i mitt närområde där många ofta kör för fort.
Söderortspolisen på kontot @OCSoderort var snabba på att svara och att hjälpa till med förmedling av önskemålet.
I morse satte jag mig i bilen och sa till Annika att det var bäst att ta det extra lugnt med tanke på min önskan på Twitter i går. Jag kör i sakta mak uppför Mälarhöjdsvägen men gasar på lite upp över krönet. Det var dumt, för på andra sidan stod polisen och mätte hastigheten. Jag åkte dit, med all rätt. Jag hade kört 42 km i timmen utanför en skola och det kostade mig 2.400 kr. Pinsamt, dumt och en bra läxa.
Vad ska man göra sen då? Tiga ihjäl det eller vara transparent och öppen? Jag valde naturligtvis det senare och många har hyllat det valet, vilket jag uppskattar. Många garvar så dom håller på att dö åt min dumhet, det bjuder jag på. Vill bara skicka med en enda grej till alla som läser detta: kör försiktigt! ;-)
Flera medier har kontaktat mig för en intervju. Jag har avböjt samtliga.
Ejnar Mikkelsen var en dansk polarforskare som gjorde många expeditioner till Grönland. Sommaren 1909 gav han sig iväg från Köpenhamn med fartyget Alabama med uppdraget att försöka hitta kvarlevorna efter Ludvig Mylius-Erichsens och Niels Peter Høeg Hagen som hade dött under Danmark-expeditionen 1907 i trakterna av Danmarkshavn och Danmarksfjorden på nordöstra Grönland.
Jag ska nu berätta historien om vår resa till Kiev, Tjernobyl och Pripjat. Allt detta ligger i Ukraina för den som inte känner till det och resan ägde rum 2008.
Resan till Kiev
Vi började med att flyga ned till Kiev med flygbolaget Aerosvit. Resan ner gick helt utan problem och det bjöds på vodka till maten. En lovande start tyckte jag, Wille och Roger och tog in en rejäl mugg var. På flygplatsen möttes vi av en kille med en stor skylt som lydde “Wille Wilhelmsson”, rätt stavat och allt. Vi hängde med honom och han körde oss in till Kiev. Utefter vägen in mot stan kunde man se vakter stå i skogsbrynet. Vi fattade nog aldrig vad dom vaktade, men det kändes som att man var i en väldigt militär öststat. Vår fördom om Kiev var nog att det skulle vara en grå, fattig gammal öststatsstad. Gissa om vi hade fel!
I julas fick jag en helikopterlektion av Annika. Nu har jag genomfört den. Efter 30 minuter teori och sen fick jag sticka upp i en liten Robinson 22 Beta II och flyga i en halvtimme tillsammans med min lärare. Det var mycket kul och faktiskt inte så svårt som man kanske kan tro.
Jag fick sätta min lilla actionkamera på vindrutans insida så filmen nedan innehåller tyvärr inga direkta utsiktsbilder, men det var en fantastisk utsikt kan jag lova. Älskar verkligen att se Stockholm från ovan och om jag bara hade råd så skulle jag hyra en helikopter i en vecka och bara njuta av utsikten.
Visste du att:
* En R22 kostar ca 1,5 miljoner kronor
* Ett privat-helikopter-cert går på en bra bit över 500.000 kr
* Efter 12 år eller 12.000 flygtimmar (vad som nu kommer först) är helikoptern förbrukad och man måste byta motor och nästan allt mekaniskt, kostnad runt miljonen
* Inne på Bromma finns fortfarande den första flygterminalen kvar (ser ut som ett stort plåtskjul). Det var därifrån de absolut första charterturisterna åkte (Jörnmark borde åka dit).
Möjligen blir det lite mer sommar om vädergudarna vill, men semestern är i alla fall helt slut. Vad gjorde jag på semestern 2010 då? Jo, jag njöt av livet! Det har varit underbart att få spendera mycket tid med Annika och Olle samt att samtidigt få uppleva sommarsverige i flera olika skepnader. Här är en liten genomgång av vad som hände.
Vecka 1: Öland, Österlen, Gränna
Jag har skrivit en ganska fet semesterdagbok med bilder från första veckan och den finns på ismarker.se.
Vecka 2: Arvikafestivalen
Tillsammans med 9 vänner hyrde jag och Annika en villa och åkte upp i Värmlandsskogen utan barn för att återuppleva festivallivet. Det var härligt trots regn och lite svagt artistutbud. Lite smolk i bägaren att Arvikafestivalen gick kraftigt back och riskerar att inte repa sig. Det är dock helt deras eget fel då de lämnat sitt vinnande koncept som gjorde dem unika. Gör om och gör rätt!
Vecka 3: Jobbade
En mellanvecka med jobb medan Annika och Olle åkte till Norrland. Det blev en del festanade i Stockholms sommarnätter, precis så där spontant och kul som det bara kan bli i Stockholm på sommaren. Såg Kent på Långholmen och de levererade en helt fantastisk spelning. Jag tror inte att de någonsin har gjort en bättre turné. Sjuuukt tajt, snyggt och bra.
Vecka 4: Skärgården
Vi var mestadels på Holmen men hälsade även på hos Dan & Zandra på Ljusterö tillsammans med Kastås och Pichas. Sen kom Ericsons och Kastås till Holmen för ett dygn med grill, vattenskidor, bastu och sällskapsspel. Vi besökte även Finnhamn och Husarö tillsammans med Hasse och Kicki.
Vecka 5: Fjällen
En vecka i Lofsdalen som mestadels bestod av kroppsarbete tillsammans med hela Annikas familj. Vi målade och snickrade på stuga #1 så att den blev fin igen. Naturen i fjällen på sommaren var helt fantastisk. Vill verkligen tillbringa mer tid i fjällvärlden på sommaren. Vi försökte idogt få syn på den björn som enligt många rapporter fanns i stugans närområde, men vi lyckades tyvärr inte. Annika såg en bakdel på en ren en natt, men det är allt i viltväg vi såg.
Bilder finns, och kommer senare på Flickr.
Nästa semester blir i december. Hej pappeledighet. Hej Thailand. Längtar.
Lördag 2008-09-06 – dag 3
Hela lördagen tillbringade vi ute på öppet vatten. Resan mellan Svalbard och Grönland över Grönlandshavet är väldigt lång så det finns gott om tid att fota havsfåglar som flyger med skeppet i timmar. Vi bjöds på två olika föreläsningar. Först en riktigt intressant på engelska om Andrées försök att nå Nordpolen med ballong och senare en dansk om skillnaden mellan havs- och landfåglar. Intressant den också.
På grund av att vi tog sjösjukepiller kvällen före så är vi väldigt trötta under större delen av lördagen och tar ett par powernaps för att orka.
Vi beräknas nå packisen under morgontimmarna och expeditionsledningen har lovat att väcka oss via högtalarsystemet så att vi kan gå upp och titta.
Resans andra valobservation gjordes av Annika då hon såg vikval från bryggan.
Middagen var som alltid god och trevlig. Vi äter de flesta måltider tillsammans med familjen Josefsson från Dalarna. Mycket trevligt sällskap. Efter middagen var det umgänge i baren. Vi spelade lite Guitar Hero på Mariannes Nintendo DS och Henrik visade fredagens bilder i urval. Vi avslutade kvällen med ett par avsnitt av Entourage.
Som ni kanske vet så pysslar jag sedan i somras med geocaching. Jag har sedan starten i juli hittat 85 stycken geocachar i två olika länder. Jag gillar geocaching eftersom det kombinerar så många saker jag gillar. Kartor, teknik, naturen, möjligheten att se nya ställen och statistik.
Nu har jag upptäckt Gowalla som är en applikation till iPhonen. Med Gowalla så ska man liksom i geocaching upptäcka nya platser och logga att man varit där. I båda “grenarna” kan man skapa nya platser och lämna små skatter till nästa person som kommer till en plats. Grejen med Gowalla är att allt sker virtuellt. Det finns inga fysiska “skatter” att hitta utan man måste ta sig till en plats för att applikationen ska godkänna (via GPSen) att man loggar sitt besök (checkar in kallas det för i Gowalla).
Sammanfattning
Inne i Hornsund fick vi se vår första isbjörn på långt avstånd och lite senare stod vi plötsligt öga mot öga med en annan nalle. Vi såg även fantastiskt fina glaciärer och isberg.
Bilder & video
Det finns 144 bilder på Flickr och ett videoklipp på Youtube.
Här är videoklippet:
httpvh://www.youtube.com/watch?v=dhPoBSZgDl8
Här är ett bildspel med alla bilder:
Dagbok
Fredag 2008-09-05 – dag 2
Dagboksanteckningarna från denna dag är knapphändiga så det mesta i detta inlägg är fritt ur minnet.
När vi vaknade på fredag morgon var vi på väg in i Hornsund som är en stor havsvik på den sydvästra spetsen av Spetsbergen (som är den största ön i ögruppen Svalbard). Inne i Hornsund besökte vi flera olika vikar där vi på nära håll kunde se glaciärens kant. Mycket pampigt.
På ett ställe såg vi en säl och på ett annat fick vi från skeppet syn på en isbjörn på mycket långt håll. Annika missade tyvärr denna isbjörn men Henrik lyckades både se den och få en suddig bild. Isbjörnsspottningen innebar att vi satte alla gummibåtar i vattnet och gav oss ut på jakt. Fredlig jakt alltså. Tyvärr lyckades vi inte få syn på den där isbjörnen igen men vi fick ändå uppleva något helt magiskt när vi kryssade fram i issörjan (tänk er en stor pool med krossad is i) och kollade på de enorma isbergen som låg och guppade.
Jag lyckades plocka upp en stor isbit som kom från ett isberg. Tänkte att det kunde vara kul att ta med sig den till båten och ha i kvällens groggar. Vattnet här i Hornsund är salt så när jag slickade på isklumpen så smakade det först lite salt och sen kom den där smaken av tusenårig glaciär (dvs. den smakade inte ett skit utan bara friskt och kallt). Inte alla som groggat med glaciäris va?
Efter att ha kryssat runt i gummibåtarna ett bra tag och letat efter fler isbjörnar så gav vi upp och åkte bort till en väldigt brant bergvägg där det fanns tusentals fåglar. Vi klev i land och innan alla ens hade hunnit komma ur båtarna så ropade någon ISBJÖRN och bössorna åkte raskt fram. Cirka 50-70 meter bort stod en isbjörn och glodde på oss. Den hade varit skymd i en svacka när vi kom men nu stod den alltså där och bara glodde en kort stund innan den lufsade vidare bort från oss. Vi fortsatte att utforska området vid fågelklippan där det även fanns en gammal valjägarstuga. Mycket vacker plats.
Vi begav oss sedan ut i båtarna igen för att försöka få syn på isbjörnen på nytt. Det är mycket säkrare att komma nära en isbjörn via båt än till fots och vi hade nu turen att få syn på isbjörnen igen. Vid den här tiden på året är det ganska mycket barmark på Svalbard (i väntan på vintern som kommer mycket snart) men det ligger fläckvisa snötäcken här och där. Intressant var att isbjörnen hela tiden strävade efter att gå på snö och is och därmed undvika barmarken. Trots omvägar så var detta det naturliga valet för den söta lilla nallen.
Efter detta åkte vi tillbaka till fartyget för lite eftersnack och en kall öl. Vid middagen kollapsade en man i ett epilepsianfall. Läkaren som var med ombord redde ut situationen som var lite obehaglig ett tag innan allt var under kontroll. Under kvällen började resan mot Grönland och strax innan allt ljus försvann såg vi sillvalar från skeppets brygga. Fick väldigt suddiga bilder på detta.
Blev en aning sjösjuk under kvällen så jag tog sjösjukepiller.
I och med att min nya iPhone 3G S har en bra GPS och även inbyggd kompass så tänkte jag att det var läge att testa det här med geocaching. Vad är då geocaching? Så här skriver dom på Geocaching.se:
Geocaching är en sport för alla som äger en bärbar GPS-enhet. Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt. Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Sedan publicerar man så noggranna koordinater som möjligt, ibland tillsammans med ledtrådar, på en webbplats på Internet. Intresserade kan sedan leta upp geocachen och anteckna sig i loggboken.
Låter väl kul? Dessutom påminner det mig lite om min gamla sport orientering som jag inte ägnat mig åt på minst 15 år. Kanske blir till att ta upp den grenen någon gång i framtiden?
Hur gör man då? Jo, man registrerar sig på Geocaching.com (inte att förväxla med .se) och det är helt gratis. Sen kan man leta upp en cache i sitt närområde och börja leta med hjälp av koordinaterna man hittade på sajten.
Extra smidigt blir det om man köper en liten app till sin iPhone. Den kostar 75 kronor och jag tycker det var väl värda pengar. Det är en riktigt bra app faktiskt. När man hittat en cache så loggar man den dels via den papperslogg som finns i gömman och dels via appen i telefonen. När man sen kommer hem så går man in på sajten och överför sina mobilnoteringar till sajten.
I dag lyckades jag hitta fem olika cachar. Väldigt kul!
Man kan ägna sig åt geocaching över hela världen. På Geocaching.com finns det i dag 18.959 registrerade geocachar i Sverige.
