Det lyckliga livet

BröllopsbildHemma i Mälarhöjden är vi nu i slutfasen av bygget av det nya lilla rum som vi kallar Skrubben. Där ska “Nisse” bo när h*n väl behagar dyka upp. Beräknad dag var i söndags så just nu är vi på BF+3.

I samband med bygget så har vi flyttat runt och packat upp mängder av lådor som stått packade ända sedan renoveringen av kök, källare och fasad började under hösten 2011. I går rensade Annika i ett skåp och då hittade jag både vår bröllopsinbjudan och det tackkort vi skickade ut efteråt. Plus vår bröllopsbild (som jag faktiskt aldrig har publicerat på internet så vitt jag vet). Väldigt kul att sitta och titta på dessa saker och minnas hur fort allt gått och hur mycket vi hunnit med. Och hur roligt allt har varit. Det har bara gått fem år faktiskt. Allt började med den där temafesten hemma hos Anna & Roger och sen rullade det på med gemensamt boende, långa resor och bröllop (efter mindre än 2 år). Men det slutade inte där, nej det blev både villa, Volvo och en Olle. Sen följde massor av renovering i flera steg, många resor och massor av vardag. Vardagen med Annika är faktiskt det bästa, och då kan ni ju föreställa er hur fantastiskt resten är, det där som är ännu bättre eller ännu roligare än bara vardag.

Jag har aldrig varit lyckligare än jag är nu. Med familj, släkt och vänner. Allt känns perfekt och jag har till och med lyckats byta jobb, något jag är mycket nöjd med. Min lilla familj är verkligen världens bästa. Annika är en fantastisk fru och en lika fantastisk mamma. Helt otroligt att hon fanns där ute hela tiden och att jag lyckades hitta henne. Det är jag evigt tacksam för. Olle är verkligen vår lilla solstråle som nästan alltid är glad och snäll. Han är i en fas nu som är otroligt spännande. Han är nyfiken, bestämd och väldigt rolig att umgås med. Vilken sommar vi ska ha!

I dag firar vi vår tredje bröllopsdag, men med tanke på barnläget så blir det inget stort firande. Firandet har vi redan bokat in lite senare i år. Vi ska åka tillbaks till en ö vi verkligen tycker om och ett ställe som senast bjöd på ren magi, på flera sätt.

Sa jag att jag var världens lyckligaste man / pappa / kille? Well, så är det i alla fall :)

Minns ni Monchhichi?

Läste i Hannas familjeblogg att Moinchhichi nu finns i butikerna igen och det fick mig att minnas den gula väskan.

När jag var liten hade jag en liten gul barnväska som jag förvarade min Monchhichi i. Där hade jag bäddat ordentligt med madrass, kudde och täcke. Under bädden låg det ombyten. Att jag minns detta så tydligt beror på att jag hittade den här gula väskan hemma i min mammas källare för ganska exakt ett år sedan (av bildernas datumstämpel att döma). Gulligt va? :)


Min gamla Monchhichi-väska

Mina gamla Monchhichi

Inget barn än så länge

I onsdags passerade vi det beräknade förlossningsdatumet för “Olle” och vi går nu bara och väntar på att saker ska börja hända. Men inget händer. Annika är trött och jag är nyfiken. Mer och mer för varje dag, men inget händer som sagt. Vi vet att det är många vänner, släktingar och familjemedlemmar som också väntar och är nyfikna. För er skull vill vi meddela var vi kommer att rapportera fortlöpande när det börjar hända saker.

Twitter
Henriks inlägg kan följas på Twitter.com eller i högerspalten på henrik.net (under den logiska rubriken “Från Twitter”).

Facebook
Våra respektive sidor finns här: Henrik och Annika.

Allt detta naturligtvis i mån av tid och möjlighet.

(detta inlägg dubbelpostas på henrik.net och ismarker.se)