Det händer då och då att jag plockar fram de gamla fina Kentlåtarna och bara njuter. Njuter och får den där känslan i kroppen som faktiskt bara Kents musik kan framkalla. Den är svår att beskriva i ord men ni som har fått den någon gång vet exakt vad jag menar. Den kan komma när man, som nu, plockar fram gamla låtar och njuter eller när man precis har fått ett nytt Kentalbum i sin hand och bara försvinner in i det och tar in alla nya intryck. Än så länge har ett nytt Kentalbum aldrig missat att framkalla den där känslan och jag längtar enormt mycket efter nästa album som ska komma i höst. Lång väntan, men jag väntar så gärna nu när jag vet att processen är igång och att bandet är i studion och jobbar.
I kväll valde iTunes att spela en del udda Kentlåtar för mig. Såna låtar som inte blivit de största hitsen och inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. Här är låtarna jag pratar om. Klicka på länkarna för att provlyssna i iTunes.
» Mannen i den vita hatten (16 år senare)
» M
» Välgärningar & Illdåd
» Nålens öga
» Alla mot alla
» Vi mot världen
» Ansgar & Evelyne
» Flen/Paris
» Månadens erbjudande
» Hur jag fick dig att älska mig
tack, du förgyllde just min kväll. Nytt Kentalbum. Ny(gammal) kärlek. /m
hur jag fick dig att älska mig, mannen i den vita hatten och flen/paris är bland de bästa låtarna som gjorts, hands down. (tycker själv att berg och dalvana, cowboys, innan allting tar slut, glider, spökstad och ett tidsfördriv att dö för faller under samma kategori) hälsa grabbarna att vi är fler än du som känner precis samma känsla, och som väntar på nya släppet.