Best of Keff – vol. 30 – Summer night city

En ny samling är färdig. Namnet är naturligtvis taget från Abbas gamla fina låt som finns med som sista spår. Med bland låtarna finns även Lisa Miskovskys nya singel Mary som börjar spelas på radio i dag.

Låtlistan ser ut så här:

01. Country girl – Primal Scream
02. Is it any wonder – Keane
03. Steady, as she goes – The Raconteurs
04. And I was a boy from school – Hot Chip
05. Dream on – Christian Falk (feat. Robyn & Ola Salo)
06. Silly crimes – The Tough Alliance
07. Get back – SLS
08. Washing up (Tiga remix) – Tomas Anderson
09. World at your feet (Oakenfold radio edit) – Embrace
10. Get together (album version) – Madonna
11. John the revelator – Depeche Mode
12. Promiscuous (radio edit) – Nelly Furtado feat. Timbaland
13. Ikväll – Heli
14. Young folks – Peter Bjorn and John
15. On the radio – The Concretes
16. Gold – Friska viljor
17. Mary – Lisa Miskovsky
18. Upside down – Jack Johnson
19. Summer night city – Abba

» Mer om Keff-projektet kan du läsa på keff.se.

Intressant om Sanji Tandan

En sann entreprenör den där Tandan. Jan Gradvall har gjort en intressant intervju med honom.

En av de stora profilerna inom svensk musik satsar på ny bransch. Sanji Tandan, tidigare VD för Warner, startar eget bokförlag. I slutet av maj kommer de första böckerna på Kriminalförlaget.

Enligt flera omröstningar i branschtidningen Musikindustrin på 1990-talet blev Sanji Tandan utsedd till både mäktigast och mest intressant i svensk musikbransch.

Under Tandans ledning gick Warner från att vara Sveriges femte största skivbolag till att under guldåren, med storsäljare som Orup, Madonna, Eric Gadd och DiLeva, vara nummer ett.

För två år sedan lämnade Tandan VD-jobbet på Warner för att i stället starta S56, en egen skivetikett uppkallad efter hans födelseår. S56 har i dag blivit Network Entertainment Group som driver hela den anrika MNW-katalogen med artister som Ebba Grön, Hoola Bandola Band och Nationalteaterna. Men från och med nu satsar han i stället på böcker.

Via Gradvall.se

Nytt i bloggen: Senast spelat

Nu kan man se direkt här i bloggen vad jag lyssnar på i iTunes på datorn här hemma.

All data kommer från fantastiska Last.FM.

Scrolla ner en bit så ser ni aktuell lista i högerkanten ovanför sökrutan.

Senast spelade låt ligger överst i listan. Uppdateringen sker i realtid.

Men hur funkar det då?
Läst först detta inlägg om Last.FM/AudioScrobbler. Man kan använda nästan all data som finns hos Last.FM för privat bruk. Kolla in den här sidan med olika data. Jag använder listan “Recent Tracks” i plain-format och tar sen hjälp av ASP-komponenten DynuHTTP för att läsa in listan till webbsidan. Till sist snyggar jag till listan lite och publicerar den här i bloggen.

Coldplay var fantastiska!

Coldplay i Globen

Måndagkvällens konsert i Globen var verkligen bra. Coldplay levererade stor arenarock och jag är mycket nöjd att jag köpte min dyra biljett.

Jag ger konserten 4 getingar och det gjorde Anders Nunstedt också i sin recension i Expressen.

Jag tog massor av bilder men fotoförhållandena var ju inte de bästa med en kompaktkamera så ni får ha överseende med kvaliteten på dessa 24 bilder.

De konsertbilder jag är mest stolt över är de jag tog på Cirkus i februari 2004 när Kraftwerk gjorde sin tredje utsålda spelning på lika många dagar. De har varit publicerade på fan-sidor världen över och även i någon tidning i Sydamerika. Mycket bra fotoförhållanden (mycket ljus och stillastående gubbar på scenen) i kombination med proffsig kamera gav resultat. Kolla gärna in bilderna här.

En kväll med Sirqus Alfon


Johanna och Henke var darlings och bjöd med mig på en fantastisk föreställning på Kägelbanan i fredags. Det var Sirqus Alfon som hade turnépremiär och det var en helt fantastisk upplevelse. Jag kan verkligen inte komma på någon bra beskrivning av det vi bjöds på. Man skulle kunna säga “konsert”, men det räcker inte. Att säga “show” är att förminska föreställningen rejält. Men så hittade jag en text på Riksteatern JAMs hemsida som beskriver det hela rätt bra:

Sirqus Alfon är bland det mest skruvade som går att uppleva på en scen. Fyra scengenier blandar helt vrickade cirkusnummer med ösiga världshitar i megafontappning. Det här är electric boogie och clownrap ackompanjerad av en lederhosen-trio med en gammal ståbas, melodica och ett litet leksakstrumset. Man fattar inte riktigt vad man sett men det enda man vet är att man absolut inte kan stå stilla och leendet på läpparna sitter kvar väldigt, väldigt länge.

Speciellt sista meningen stämmer väldigt väl. Till er som inte var på Kägelbanan i fredags kan jag bara säga: MISSA INTE NÄSTA FÖRESTÄLLNING! Det är grymt kul och bra. Gå och se detta!

Aktuell turnéplan:

JAM* Sweden Tour
09.02. Stockholm -Kägelbanan
09.03. Stockholm – Clownnäsans dag (grönalund)
09.04. Stockholm – Sergelstorg
09.06. Karlstad – Ungdomens Hus
09.07. Västerås – Prismasalen i Punkt
09.08. Söderhamn – Teatern
09.10. Hudiksvall
09.12. Haparanda – Folkets Hus
09.13. Boden – Björknässkolan
09.15. Östersund – Storsjöteatern
09.22. Ånge – Mittlandia
09.24. Gävle – Ådraget
09.25. Hallunda – Riksteatern
09.27. Eskilstuna
09.29. Lidköping – Esplanadteatern
10.03. Varberg – Teatern
10.04. Falkenberg – Wake Up
10.05. Sjöbo – Flora biografen
10.06. Kristianstad – Barbacka
10.07. Hässleholm – Kulturhuset
10.10. Sölvesborg – Furulundskolan
10.11. Lund – Bredgatan 3
10.12. Landskrona – Teatern
10.13. Växjö – Palladium
10.14. Oskarshamn – Ungdomens Hus
10.15. Kalmar – Energihallen

U2 får 4 getingar

Öppningen var lite svag med en arg och vild Bono. Ljudet i hans medhörning och monitorer strulade tydligen. En bit in i konserten får vi för första gången se ljusväggen/jättevideoskärmen i full aktion. Otroligt mäktigt! I samma veva ökar tempot och konserten blir magiskt bra. Sen varierar tempot, men det är strålande bra hela vägen. Videoväggen är helt fantastisk och lyfter konserten till dess högsta höjdpunkter. En halvtimme innan slutet öppnar sig skyn och regnet vräker ner. Det är dock inget som stoppar varken publiken eller U2, snarare tvärt om. Finalen är mäktig, men innehåller ett par svaga låtar som gärna kunde ha bytts ut.

En fantastisk konsert som jag ger 4 getingar. I morrn får vi veta vad Nunstedts betyg blir.

Efter konserten körde vi en vända på en krog, men alla var sjukt trötta (speciellt i fötter, ben och rygg) så det blev bara en kortis.

Dagens bild 2005-07-29

Some kind of monster

Jag har precis sett Metallica-dokumentären “Some kind of monster” och är faktiskt rätt tagen och mycket imponerad. De har verkligen gått igenom ett helvete genom åren. Och inte bara en gång.

Dokumentären börjar med att Metallica samlas för att påbörja arbetet med en ny skiva och filmen var egentligen tänkt som en promofilm för skivan. Arbetet är dock inte problemfritt och en psykolog anlitas för att via gruppterapi hjälpa bandet på vägen. Efter ett tag avbryts allt arbete i nästan ett år och sångaren James Hetfield lägger in sig för rehabilitering.

“Some kind of monster” är en mycket utlämnande film och man känner verkligen att man kommer under ytan på bandet och kan samtidigt känna ångesten i hela kroppen. Metallica ger dock aldrig upp och slutligen blir skivan verklighet, de rekryterar en ny basist och ger sig ut på turné igen.

Jag är inget hardcore Metallica-fan men tycker ändå filmen var otroligt bra. Mycket sevärd!

Efter att ha sett filmen så får jag mycket större förståelse för processerna som världens största rockband måste gå igenom. Det är säkert på liknande sätt även för andra band. Inte med allt bråk och psykologhjälp kanske, men ändå.

Jag är otroligt glad att jag har sett Metallica live. Det gjorde jag på Roskilde 2003. Här är två bild jag tog då.

Köp “Some kind of monster” hos tex. Discshop.

Mamma Mia!

I kväll har jag varit och sett Mamma Mia! Jag måste erkänna att jag till en början hade lite svårt att höra dessa klassiska ABBA-låtar i svenska versioner. Efter ett tag in i första akten så kändes det bättre och helt klart är det i de fartigare låtarna som det verkligen lyfter. Ensemblen kändes tajt och samspelt men tidvis var det en aning svaga sånginsatser.

Jag har även sett Mamma Mia! i London och där var det ett par snäpp bättre. Kanske mycket beroende på språket. Storyn och låtarna får ett helt annat flyt på engelska. Därmed inte sagt att den svenska versionen inte var bra. Jag ger den 4 getingar och rekommenderar alla att gå och se föreställningen.

ABBAs musik kommer aldrig att bli omodern tror jag. En fantastisk kvalitet finns i dessa låtar.

På den rätt ambitiösa hemsidan kan man läsa mycket intressant information om produktionen:
http://www.mammamiathemusical.se