Har precis sett Afrikanen, den femte Wallanderfilmen. Tyvärr var den precis lika dålig som de fyra första som jag också har sett.
Man kan ta den kritik jag kom med mot den första filmen och applicera det även på den här filmen. Johanna Sällström är urkass precis som tidigare och kör på med sitt enda känsloläge och sin enda min hela filmen igenom. Dialogen är till stor del krystad och icke trovärdig.
Varför ser jag dessa filmer? Kanske i hopp om bättring men nu verkar ju alla filmer vara stöpta i exakt samma mall. 8 filmer kvar innan serien är komplett.
Ja varför? Sluta genast upp med dumheterna.
NU BEHÖVER DU EJ KLAGA MER DIN PESSIMIST
Men Anonymous, din dumma jävla idiot.
Min kritik mot hennes rollprestation förändras inte av att hon i dag tragiskt har dött.
Kritiken mot Johannas rollprestation är inte befogad, varken före eller efter hennes död. Måhända faller filmerna/rolltolkningen inte just Dig i smaken, men det är en helt annan sak. Efter att ha sett några av filmerna så är det svårt att säga annat än att de utifrån omständigheterna är välgjorda och Johannas roll känns både trovärdig och genuin.
Trist att landa bland all den svammel-smörja som denna sida, enligt undertecknads åsikt, innehåller när man “googlar” på “Johanna Sällström”. Ytterligare ett bevis på att kritik mot andra fritt kan flöda ur den som saknar självkritik.
Skrivet av en som till för ett par månader sedan, efter att ha sett en Wallanderfilm, inte hade en aning om vem Johanna var, men som motvikt kanske borde ha givit henne en gnutta beröm. Kanske vad hon skulle ha behövt?
Det fina med kritik är att den aldrig någonsin faller alla i smaken. Min kritik av hennes rollprestation i Wallanderfilmerna (jag har bara sett 7-8 stycken ännu men tror inte att hennes rollprestation förändras i resten av filmerna) utgår naturligtvis från mina erfarenheter av film, roller, manustolkningar och så vidare. Dessutom är det min personliga åsikt. Jag tycker naturligtvis att kritiken är befogad. Att du som här annonymt lämnar en annan åsikt ändrar inte den saken för fem öre. Intressant dock att läsa din åsikt om hennes rollprestation.
Dina åsikter om min privata och personliga blogg tillför inget alls i det här sammanhanget. Det är bara ett patetiskt försök att dissa mig personligen. Jag garvar och tycker synd om dig. Fegt att kommentera annonymt, dessutom.
Märkligt, men i detta fall föga förvånande, att andemeningen av det man skriver så totalt kan undgå någon. Det får dock kanske hänföras till det som tidigare nämndes om bristande självkritik. Nedan kommer ett försök till förtydligande av det som tidigare framfördes (inklusive några tillägg):
För det första; är det ett tankefel att det skulle finnas något “fint” överhuvudtaget med obefogad och orättvis kritik.
För det andra; är en av sakerna man vänder sig mot när man läser Din kritik att det på intet sätt framgår att det är en “personlig åsikt”, utan snarare ger intrycket av att vara upphöjt till någon sorts allmän sanning.
För det tredje; är det ytterligare ett tankefel att min synpunkt skulle vara ett försök att ändra Din åsikt. Det var enbart en reaktion på något man tycker någon gjort fel. Du får ha vilka åsikter Du vill, men när dynga sprids offentligt över någon (som inte ens förtjänar det), då begår man ett fel.
För det fjärde; må det så vara att Din “blogg” är personlig, men att den skulle vara privat är det mest grava tankefelet hittills. Så gravt att det är osannolikt att det ens är sant att så skulle vara ambitionen. Den är inte mer privat än en dagstidning(!).
För det femte; har mina åsikter om Din sida, som för övrigt bara var en enda åsikt, visst sin relevans i sammanhanget; nämligen det som kanske bäst beskrivs med det gamla ordspråket om att “man inte ska kasta sten när man sitter i glashus”. Formulerades lite annorlunda och krångligare sist bara…
För det sjätte; så faller det där om “patetiskt…dissa…garva…tycka synd om…anonymt” uppenbarligen under rubriken ’substanslöst munväder’ som brukar tagas till när man inte hittar något bättre sätt att söka skaffa sig ett övertag på. Vad beträffar anonymiteten så vore mitt namn lika intetsägande för Dig som Ditt är för mig, varför det “tillför inget alls i det här sammanhanget”. Föredrar därför att förhålla mig p r i v a t.
Kanske kommer ett kreativt svar även på detta men för min del är detta slutorden.
Det låter möjligen en aning förmätet men jag tycker Du borde öva, tillsammans med oss andra, på Din ödmjukhet, självkritik och som extrauppgift även stavningen av “anonym”.
I all vänlighet
(återigen) Anonym.