Har fått en liten flashback och lirar Eurythmics i kväll. Annie Lennox sjunger verkligen oerhört bra. Och faktiskt tycker jag att många av låtarna fortfarande är förvånansvärt bra. De har ett djup och förmedlar en känsla som få andra artister gör, så här 15-20 år senare. Men Eurythmics var ju också ett av de första band jag hade som idoler. Jag köpte LP-skivor, läste texterna och tjejlyssnade i lurar hemma i snurrfåtöljen i pojkrummet. Those were the days.
One thought on “Eurythmics”
Comments are closed.
Well, precis så känner jag fortfarande för diverse av åttiotalets hårdrocksalster.
Just grejen att strecklyssna på ett fåtal plattor, att kunna varenda passage i låtarna utantill är en annan dimension av musiklyssnande som försvinner någon gång under de senare tonåren.
Så…det var kul så länge det varade… och man kommer aldrig att få ett helt opartiskt förhållande till plattorna som man konsumerade under denna period