Detta är ett äldre inlägg från Henrik.net.
Sidan finns kvar som en del av webbplatsens arkiv, men innehållet visas inte längre publikt i sin ursprungliga form.
Detta är ett äldre inlägg från Henrik.net.
Sidan finns kvar som en del av webbplatsens arkiv, men innehållet visas inte längre publikt i sin ursprungliga form.
Kommentarer är stängda.
Hej!
Jag håller på att lyssna på Lasermannen som talbok på bussen på väg till och från arbetet.
En oerhört välskriven dokumentärroman som tydligt visar på tidsandan och som lämnar en förklaring till varför en människa blir ett ”monster” utan att för den skull demonisera honom.
Jag undrar också varför vi inte upprördes mer av den populistiska rasismen. Jag såg Ian och Bert stapla ölbackar under en semesteresa på västkusten. Jag sympatiserade inte på något vis, men det fanns någon slags gullig dumhet mitt i allt detta som förledde till ett smil.
Livet skall mötas med ett leende men jag inser nu att det finns saker som är för viktiga för att de bara skall smilas åt.
Man kan känna en oro över det utbredande politkerföraktet samtidigt som både politiken och massmedia bir allt ytligare och glättigare. Vem skall styra det här landet i framtiden? Vilken dokusåpa blir det som vårt land förvadlas till blir det Riket, Paradise Hotel eller Extreme Makeover.
Jag är en sådan gammal stofil att jag hellre skulle bott i land förvandlat till en syntes av Gröna Rum, Vilse i Pannkankan och Teknikmagasinet.
Man är på utdöende!
Ha det bra!
När jag läste Lasermannen så önskade jag så att det var jag som skrivit boken. Men det var det inte.