Metallica på Stadion

I går blev jag inbjuden av Josh till en presentation av nya versionen av deras communityplattform XCAP.

Efter demo blev det mingel, öl, mat och ett gäng omgångar av Guitar Hero II tillsammans med andra Josh-kunder.

Kvällens höjdpunkt var att vi gemensamt gick upp till Stadion och kollade på Metallica.

Det var nio år sedan Metallica spelade i Sverige Stockholm och jag är jäkligt glad att jag var där i går. Konserten var en rejäl jäkla urladdning av gamla och inte så gamla klassiker och hits. Sista 40 minuterna var enorma med Sad But True, Nothing Else Matters, One, Enter Sandman, The Four Horsemen och Seek and Destroy.

Tack Josh för en grym kväll!

UPDATE: » Se bilder från kvällen här (bildspel)

HELA LÅTLISTAN
Creeping Death
For Whom The Bell Tolls
Ride The Lightning
Disposable Heroes
The Unforgiven
…And Justice For All
The Memory Remains
No Leaf Clover
Orion
Fade To Black
Master of Puppets
Whiplash
– – – –
Sad But True
Nothing Else Matters
One
Enter Sandman
– – – –
The Four Horsemen
Seek and Destroy

Some kind of monster

Jag har precis sett Metallica-dokumentären “Some kind of monster” och är faktiskt rätt tagen och mycket imponerad. De har verkligen gått igenom ett helvete genom åren. Och inte bara en gång.

Dokumentären börjar med att Metallica samlas för att påbörja arbetet med en ny skiva och filmen var egentligen tänkt som en promofilm för skivan. Arbetet är dock inte problemfritt och en psykolog anlitas för att via gruppterapi hjälpa bandet på vägen. Efter ett tag avbryts allt arbete i nästan ett år och sångaren James Hetfield lägger in sig för rehabilitering.

“Some kind of monster” är en mycket utlämnande film och man känner verkligen att man kommer under ytan på bandet och kan samtidigt känna ångesten i hela kroppen. Metallica ger dock aldrig upp och slutligen blir skivan verklighet, de rekryterar en ny basist och ger sig ut på turné igen.

Jag är inget hardcore Metallica-fan men tycker ändå filmen var otroligt bra. Mycket sevärd!

Efter att ha sett filmen så får jag mycket större förståelse för processerna som världens största rockband måste gå igenom. Det är säkert på liknande sätt även för andra band. Inte med allt bråk och psykologhjälp kanske, men ändå.

Jag är otroligt glad att jag har sett Metallica live. Det gjorde jag på Roskilde 2003. Här är två bild jag tog då.

Köp “Some kind of monster” hos tex. Discshop.