Vi började den tredje dagen med att promenera längs nionde avenyn ner till 3e gatan till Cheyenne diner som är en klassisk dygnetruntöppen diner av det gamla fina slaget (sida med gamla diners i NYC). Den är en liten favorit då jag käkade där två gånger när jag var här i somras. Jag valde en stadig amerikanske frukost med bacon, äggröra och pannkakor samt ett glas färskpressad apelsinjuice. Mycket smaskigt!

Efter den sena frukosten tog vi tuben upp till 70e gatan där vi besökte The Dakota Building som ligger på 72a gatan precis väster om Central Park. Det var här John Lennon och Yoko Ono bodde från 1973 till 1980 då John blev mördad utanför huset. Yoko har fortfarande en lägenhet i huset och hon fyllde faktiskt 75 år i måndags. Ett stenkast från huset, in i Central Park, ligger Strawberry Fields som är minnesplatsen över John Lennon. En fin och fridfull plats som fick bli början på vår dag i Central Park. Vi promenerade norrut utmed The Lakes strandkant och kom så småningom fram till Belvedere Castle som är ett mycket gulligt och litet slott. Vi träffade guiden Yvonne som kom från Sverige men bor i New York sedan över 50 år. Hon pratade mycket god svenska och vi fick en trevlig pratstund och lite fina tips samt den bästa kartan över Central Park (tillverkades tydligen inte längre). Vi fortsatte ner till Swedish Cottage där man kan kolla på Pippi som marionetteater om man vill. Nu började klockan närma sig 14 och det var tid att bege sig ner mot Ed Sullivan Theater för att hämta biljetterna till eftermiddagens tv-inspelning. Vi passerade Apple Store på Fifth Avenue och pep in och köpte tre iPhones. En till Annika, en till Jeroen och en till Jeroens kollega Kajsa. Passade även på att klämma och känna lite på MacBook Air och den var helt fantastiskt lätt och tunn! Habegäret är stort!

Promenaden fortsatte längs 5th Ave. och helt plötsligt såg vi en guldglänsande entré. Det var Trump Tower. Vi gick in och kollade på 80-talslyxen innan vi skyndade vidare mot Ed Sullivan Theater. Ett lunchstopp på en brittisk pub mättade våra magar, men gav tyvärr ingen vidare kulinarisk upplevelse. Blä.

Väl framme vid EST så ställde vi oss i den korta kön och väntade. Ganska snart kom killen som gett mig biljetterna fram och snackade då han kände igen mig. Vi berättade att vi var från Sverige och ofta kollade på The Late Show. Han och hans kollega såg våra påsar från Apple Store och det blev lite snack om iPhonen. Detta trevliga lilla snack lede fram till att vi fick VIP-biljetter. De ville ha glada och leende gäster längst fram i publiken. Det lät ju lovande. Efter en kvarts köande fick vi så våra biljetter med den blå lilla VIP-markeringen på och ombads att komma tillbaks om 25 minuter. Eftersom det var ganska kallt så satte vi oss på Starbucks och väntade. Tillbaka utanför teatern så fick vi vnta lite innan vi blev insläppta i foajen och instruerade av de hyperleende medarbetarna att vi skulle le mycket och applådera ännu mer under hela showen. När vi blev insläppta i studion hade vi sån tur att vi fick sitta på främsta raden på de absolut bästa platserna i lokalen. Allt flöt på väldigt bra och jag blev imponerad av att se hur effektivt och väloljat hela produktionen jobbade. En uppvärmare kom ut och körde en stunds stand up och sen kom Dave ut och snackade lite med publiken och fick en fråga om han skulle gå på kvällens konsert med Foo Fighters. Jodå, det skulle han. Han skulle komma tidigt och bli plakat, hävdade han. Häftig känsla att vara 4 meter från en så stor idol! Sen började själva inspelningen och det var väl ingen höjdare direkt. Inga supergäster och inte så intressant musikinslag heller. Jag tror dock att det blir mycket bättre i tv så det ska bli spännande att se. Jag är nog med en liten stund under det avslutande musikinslaget av den där artisten jag aldrig hört talas om. Jag satt rak i ryggen och viftade med armarna för att synas i rutan när de körde med kamerakranen över våra huvuden. Tror jag lyckades :) Efter showen köpte jag pliktskyldigt lite Letterman-souvernirer i CBS-butiken och konstaterade att Rupert Jees lilla Hello deli tyvärr var stängd.

Kvällen avslutades senare med middag och skumpa uppe i New Yorks enda roterande skybar, The View, på Marriott Marquis som ligger rakt över gatan från vårat hotell. Verkligen inget fancy ställe till inredningen sett men utsikten kompenserade gott och väl. Vi käkade både deras middags- och efterrättsbuffé (som hade en chokladfontän!!).

PS. Jag har precis uppdaterat texten om dag 2 - läs här. DS.

I dag har det varit helgdagen Presidents Day här i USA och det innebär att många är lediga och passar på att besöka turistattraktioner. Dumt för oss kan man tro, men tvärt om! Lediga amerikanare visade sig vara sega i starten så när vi knallade ut från hotellet vid 07.15 i morse (tidsskillnaden är till vår fördel just nu) så var det i princip folktomt på Times Square. Något som jag tror är rätt ovanligt.

Efter ett frukoststopp på "Pret" (Pret a manger) så begav vi oss bort till Empire State Building som precis hade öppnat för dagen. Kön var löjliga fem minuter, men förklaringen visade sig inte enbart vara det faktum att amerikanare som är lediga sover länge, utan även guidens välkomnande "Hello and welcome - today we have ZERO visability". Ingen sikt alls alltså. Vi hoppade över ESB och knallade bort till Madison Square Garden för att hämta ut våra biljetter till fredagens match. Det gick inte så bra för dom öppnade först vid niotiden. Istället tog vi en av tunnelbanans röda linjer ner till Battery Park och tog båten ut till Liberty Island för att kolla på Frihetsgudinnan. Även här gick det snabbt att komma fram genom köer och säkerhetskontroller. Amerikanarna sover tydligen fortfarande.

Efter terrorattackerna 2001 är det förbjudet att gå upp i själva statyn, men vi fick komma upp i sockeln där det finns en utställning om bland annat bygget. Sjukt imponerande att de lyckades få till den där jättetanten i koppar redan på 1800-talet. När vi var där så passade solen på att dyka fram och värma oss. Det blev en del fina bilder i solen. Utsikten mot Manhattans skyline är imponerande trots avsaknaden av World Trade Center.

Båten hem stannade till vid Ellis Island men där hade vi ingen lust att gå av. Vi åkte istället vidare till Battery Park igen och njöt av vårvärmen på +15. Promenad upp längs Broadway till T.G.I. för lunch och sen vidare till Wall Street och New York Stock Exchange. NYSE är en mycket imponerande byggnad! I korsningen Wall Street och Broadway ligger Trinity Church som vi tittade in i. Mycket vackert!

Promenaden fortsatte ner till World Trade Center site där vi läste och tittade ett tag. Det var faktiskt lite gripande trots att det nu bara är ett stort tomt hål med en massa byggjobbare i. Vi tog återigen tunnelbanan men den här gången en av de blå linjerna upp mot Penn Station och MSG där vi kunde hämta ut biljetterna till matchen. Nu hade det börjat regna lite lätt så vi promenerade mot hotellet för en liten eftermiddagstupplur (Annika sover nu medan jag bloggar, som vanligt). Vi bor precis vid det temporära TKTS-kontoret (som vanligen ligger på Duffy Square) så vi passade på att kolla vilka shower man kunde köpa billiga biljetter till. Det finns många biljetter med 25-50% rabatt. Vi är lite sugna på att se Forbidden Broadway: Rude Awakening (recension i New York Times) men mest av allt vill jag ju besöka Ed Sullivan Theatre för att se David Lettermans Late Show. Jag ansökte om biljetter på deras webbsida redan i december, men hörde aldrig ett ord från dom. Har man tur kan man få biljetter genom att stöta på en representant som står någonstans kring Times Square och delar ut dom. Jag hade tur! Såg en kille i en gul jacka (sån som David har ibland) och gick fram och frågade. Jodå, man kunde få biljetter om man svarade på en kunskapsfråga. Som mångårigt Letterman-fan så var det inga problem för mig så i morrn eftermiddag ska vi gå på inspelningen av kvällens program. FAN VA JAG ÄR GLAD!

Hotellets trådlösa nät funkar utmärkt till allt utom att ladda upp bilder på Flickr. Det bryts hela tiden när jag försöker. Därför kommer ett par bilder direkt i bloggen, men inte på Flickr.

UPPDATERAT 21/2:
Jag måste ju fortsätta och skriva vad som hände under kvällen, denna andra dag i New York. Efter att ha sovit/bloggat ett par timmar så begav vi oss ut för att hitta ett bra middagsställe. I guideboken hittade vi Brasserie som verkade lovande. Vi promenerade dit och passerade först M&M's World, där vi gjorde ett stopp för att köpa M&M's i alla möjliga färgvarianter, och sedan skridskobanan vid Rockefeller Center på vägen. Väl framme vid restaurangen så var den på väg att stänga eftersom det var helgdag och då stängde de tidigare. Vi fick dock ett tips om ett annat ställe ett par kvarter bort som hette Montparnasse, en fransk bistro även den. Fint och trevligt, men maten var inget som vi lär minnas på något speciellt sätt. Varken dåligt eller bra.

På promenaden hem stannade vi ännu en gång vid Rockefeller Center och försökte nu åka upp och kolla på utsikten från Top of the Rock. Tyvärr var vi en kvar för sena så det blev till att gå hem och stupa i säng.

Ja, jag borde kanske vara trött och sova nu, men det gör jag alltså inte. Annika däremot somnade på fläcken efter godnattpussen. Jag bloggar lite istället.

Flygresan hit till New York gick fint. Inga förseningar och lugn flygning som inte kändes som 8,5 timmar. Inflygningen över New York var fin och vi spottade både Empire State Building och Frihetsgudinnan. Vi kom fram till Manhattan ca klockan 15 lokal tid och checkade på in på det minimala men helt okej rummet på Paramount. Läget är ju A-klass, bara en dryg handfull meter från Times Square. Vi tog en promenad i kvarteren runt omkring och hoppade in på en Applebee's på 42a gatan för att få lite mat. Ölen smakade naturligtvis inte ett piss (note to self: beställ på flaska nästa gång) men gick ner ändå. Vi beställde varsin "3 course classic" med simpel förrätt (som kom efter huvudrätten), burgare och efterrätt. Jag valde:

• Boneless Buffalo Wings
  
• 100% Angus Bacon Cheeseburger
  
• Strawberry Cheesecake

Ganska billigt och okej smak men Applebee's är dock inget ställe vi lär lägga tid på att besöka igen. Vi noterade båda två att det jobbade sjukt många kypare/servitörer där. Full rulle och borden var aldrig lediga mer än 45 sekunder innan ett nytt sällskap hade tagit plats. Lite imponerande.

» Album på Flickr som uppdateras under resans gång

Jag råkade hitta till bloggen Tyst! Jag tänker. där jag hittade ett inlägg med rubriken "Snutfrossa i Blackeberg". Det var alltså i Blackeberg som Kenta fick snutfrossa i Stefan Jarls film "Ett anständigt liv".

På den plats där Kenta stod i telefonkiosken och rinde till Stoffe finns nu en minnesplatta. Det är i år 30 år sedan Kenta ringde det där samtalet 1978.

Eftersom jag nog aldrig varit i Blackeberg så åkte jag dit och fotade lite. Till det yttre hade inte mycket förändrats på 30 år. Telefonkiosken fanns kvar, om än i mordernare tappning, och trädet bakom hade bara blivit lite grövre. Själva centrumet såg ut att vara identiskt med bilderna i filmen.

Här är bilderna från 1978:

1978. Kenta står i telefonkiosken på Blackebergs Torg… …och ringer till Stoffe: “…du vet, jag får hjärtat å ticka, jag har snutfrossa asså, hajjar du…?” Via Tyst! Jag tänker.

Här är samma plats 2008:






» Alla bilder finns på Flickr

Helt plötsligt ringde vår snickare och sa att han hade en lucka och kunde börja med vårat kök redan den här veckan. Ingen tvekan från vår sida så vi kör nu istället för i april. I måndags revs hela det gamla köket och då framkom att det var ett fuskbygge. Den som satte upp det gamla köket har gjort på absolut enklaste och slarvigaste sättet men det åtgärdar vi nu med en riktig snickare som kan sin sak. Känns väldigt bra att ha ett proffs till hjälp.

I söndags betade vi förutom möbel- och belysningsmässan även av Ikea där vi kollade på de luckor vi ska ha, och Media Markt där vi beställde alla vitvaror. Det blir aluminium på allt utom kyl/frys som bara fanns i rostfritt.

På Media Markt fanns alla märken till bäst priser visade det sig. Vi valde induktionshäll, ugn och micro från Bosch och kyl/frys från Cylinda. Hemleverans på tisdag nästa vecka. Kanonservice bjöd dom också på. Deras kunniga säljare Linnea har ringt och trixat och fixat för att allt ska bli levererat snabbt och rätt. Micron vi bestämde oss för hade tydligen utgått så hon beställde snabbt en ersättare som vi sedan fick godkänna.

Vi minskar själva bänk- och skåpytan en aning för att få plats med ett större matbord i änden av köket. Det innebär att det varit ett jäkla pusslande för att få in alla funktioner i det redan trånga köket. Vi tror vi har lyckats nu. Stommarna köper vi på Ikea. Eftersom vi krymper ytan så blir det mer golvyta. Yta som slapptaskarna som byggde gamla köket naturligtvis inte lagt klinker på. Jag fick således leta rätt på exakt samma klinker och lyckades hitta fyra plattor ute på Kakelpalatzet i Bromma. Bra flyt där!

Fläkten som fanns i gamla köket var någon specialare så Annika fick lägga ner ett antal timmar på research och på att lära sig allt om fläktbranschen. Till slut hittades en fläktkåpa som skulle passa med den befintliga fläkten. Beställdes från Bauhaus i Länna som var ytterst duktiga och gav superservice. Det har visat sig att lågpriskedjorna ger mycket bättre service än till exempel Fredells som bara känns trötta och ointresserade. På Fredells gick vi igenom precis alla alternativ för bänkskiva. Inget dög. Fult som fan eller dyrt så att det svartnar framför ögonen. Helst ville vi ha betong men det var ungefär 150% dyrare än en vanlig träskiva. Vi valde till slut en skiva i ask som är riktigt mörk. Även det efter att ha fått superservice från Bauhaus Länna. Träkillen där utredde och rapporterade tillbaks via telefon medan vi stod på Fredells och svor över deras fula laminat. Vi funderade på en skiva i träslaget Wenge (uttalas "When gay") men valde bort det då det visade sig att det i princip kommer direkt från regnskogsavverkningen. Inte så bra karma på det va?

Nu återstår diskbänk och blandare samt stänkskydd. Vi funderar på att dra upp en häftig tapet och sen sätta glasskiva framför. Vi får se om det blir så.

Här är lite bilder. Fler på Flickr, som alltid.

Nu har SF fått totalt hjärnsläpp och satt spiken i kistan för utmärkta Biotider.se. SF har nu hindrat Biotider.se från att per automatik hämta aktuella biotider från SF.se samt även tekniskt hindrat Biotider.se från att länka direkt till biobokningen på SF.se.

Detta är så klart idiotiskt utöver alla gränser då Biotider.se var en sajt som fixade det SF.se inte klarade av. Nämligen att erbjuda en snabb och enkel sajt som på ett mycket tydligt och bra sätt lät användarna kolla upp när och var biofilmerna visades. Man kunde sen klicka på en bokningslänk och komma direkt till bokningen för rätt film på SF.se.

Man kan ju fråga sig varför SF gör så här och fundera på om de gör rätt. I den här artikeln på SvD.se kan man läsa ett par uttalanden av SFs informationschef Thomas Runfors:

SF Bio vill inte att informationen om när och var filmerna visas ska finnas på andra sajter än deras egen, säger Thomas Runfors. På internet är innehållet det viktiga, och innehållet på vår sajt är bland annat föreställningstiderna. ... – Det handlar om principen. De tar besökare från vår hemsida.

Jaha, jag trodde att SFs viktigaste uppgift var att visa filmer för så många som möjligt, inte att upprätthålla en viss trafikmängd på sin (rött bökiga och omständiga) hemsida.

Snacka om att bita sig i röven. Thomas Runfors må vara informationschef men någon vidare affärsstrateg är han då rakt inte. SF borde vara glada att någon vill bygga en sajt som underlättar och främjar folks vilja att gå på bio. Nu blir det tvärt om.

Så, istället för att gå på bio då och då så väljer svenska folket att ladda ner mer och mer. Om man tittar på statistiken för biobesökandet de senaste åren så ser det ut så här.

År	Antal besökare
2005	4 374 404
2006	4 335 026
2007	3 952 515

På två år har man alltså tappat 421 889 besökare. Det är 10% det. Vad gör man åt ett sådant enormt tapp? Det vet inte SF. Thomas Runfors vet däremot hur man snabbt ser till att utöka tappet. Han borde ju få sparken med omedelbar verkan. Stackarn.

Uppdaterat 1: Hos Bloggywood ger Thomas Runfors ett kort svar.
Uppdaterat 2: Källan till statistiken finns i denna PDF hos sfi.se.

Uppdaterat 3: Missa inte denna UNDERBARA kommentar på SvD.se:

Många kritiker anser att ni inte förstår er på internet – vad säger du om det? – Det kanske vi inte gör, men vi förstår vår affärsidé. Ibland måste man ta obekväma beslut, precis som vi gör när vi beslutar att stänga biografer. De kan upplevas som korkade, men man måste se helheten.

Det är alltså snillet Thomas Runfors som är i farten igen. Haha, han är ju fan inte klok.

Uppdaterat 4: Sista uppdateringen, jag lovar. Vill bara att ni ska läsa mer hos Vassa eggen och Martin Jönsson:

» "SF & Biotider.se – en lektion i Det nya medielandskapet"
» "Vansinnigt av SF att försöka styra nätet"

Ni har väl sett vilken sjukt bra lineup Where the action is har i år?

Foo Fighters, The Hives, The Hellacopters, Mando Diao och Sahara Hotnights.

Det lär ju tillkomma en rad artister men redan nu kan man köpa biljett och vara helt nöjd. Galet.

Större än tidigare och dessutom på ny plats, Stora skuggan ute på Kungliga Djurgården (länk bara för Lars). Boka in i kalendern!

» Läs mer på Wheretheactionis.se
» Köp biljett på Ticnet.se (860 kr + avgift)

Nu är ombyggnationen av Stockholm.se inne i beta-stadiet och medborgarna kan vara med och påverka. Det går tex. att rösta om ikonval och det går att göra sin röst hörd om mer avancerade saker, allt på projektets egen sajt. Det är naturligtvis HELT rätt att jobba fram stadens nya hemsida tillsammans med medborgarna. Bra tänkt!

» Utvecklingsbloggen
» Beta-versionen av Stockholm.se
» Läs mer om projektet

Gunnar tipsade om en ny funktion i Google Docs. De har lagt till möjligheten att samla in data via formulär. Man tillverkar mycket enkelt till exempel en enkät med både flervalsfrågor och fri text.

I den officiella Google Docs-bloggen kan man läsa mer om den nya funktionen:

» "Stop sharing spreadsheets, start collecting information"

Jag har fixat en egen liten enkät som ni gärna får svara på. Alla svar hamnar automatiskt i ett kalkylark i Google Docs. Kanske kan jag sammanställa svaren och publicera dem i bloggen sen. Vi får se hur lätt det är.

» Svara på min korta enkät här

I fredags var det så äntligen dags att gå på den mycket efterlängtade konserten med Justice på Debaser Medis.

Förväntningarna var väldigt höga och jag hade gått och varit peppad hela veckan. Mötte Fredde, Brian, Henke, Danne och Pia i baren och drack lite kalla pilsner och snackade skit innan vi ställde oss framför scenen och började vänta. Och vänta. Och vänta. Vid 23.30 klev de två fransmännan så äntligen upp på scenen bakom en enorm vägg av förstärkare och annan elektronik. Hur tufft är det inte att ha två 9x9-Marshall-väggar på scenen då?

Konserten började med en kickstart och det fick mig att ryckas med så mycket att jag och Fredde snabbt älgade fram genom det hoppande publikhavet och ställde oss precis bakom kravallstaketet. Där stod vi sedan resten av konserten och hoppade, viftade, vrålade och bara fån-log. Det var lycka! En fantastisk konsert som bjöd på stenhårda beats i hårdrockstappning. Vi var helt slut efter konserten så det blev en kall i baren och sen hem och däcka av utmattning.

Betyg: 4 av 5.

» Kolla in mina bilder på Flickr

» Kolla in Freddes blogg och video
» Kolla in Brians blogg

» Kolla in någon annans bilder på Flickr
» Kolla in fler videos: video 1, video 2, video 3 (1), video 3 (2)

Jag skrev ju om det där kedjebrevet i helgen. Uppmärksamma läsare har noterat och kommenterat att faktauppgifterna i kedjebrevet inte stämmer så bra (vad kan man vänta sig av ett kedjebrev?).

Jag har nu kollat upp en del av uppgifterna och tänkte redogöra för dem här. Uppgifterna i de grå boxarna kommer från kedjebrevet. Därefter kommer mina siffror.

57 asiater 21 européer 14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika) 8 afrikaner

Jag letade upp siffror på Wikipedia:

Hela världen 5.978 (100%)
Asien 3.634 (60%)
Afrika 767 (13%)
Europa 729 (12%)
Amerika (N+S) 818 (14%)
Oceanien 30 (0,5%)

Den rätta tabellen blir alltså så här:

60 (+3) asiater
12 (-9) européer
14 (0) amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
13 (+5) afrikaner

Källa: Wikipedia

52 kvinnor 48 män

Den uppgiften stämmer inte. Det går 1.014 män på varje kvinna så det är alltså fler män än kvinnor.

Sex ratio:
at birth: 1.07 male(s)/female
under 15 years: 1.064 male(s)/female
15-64 years: 1.024 male(s)/female
65 years and over: 0.781 male(s)/female
total population: 1.014 male(s)/female (2007 est.)

Källa: CIAs "The World Factbook"

70 ickekristna 30 kristna

Stämmer ganska bra om man enbart tar med kristna. Tar man med andra religioner så blir det ungefär så här:

33 kristna
21 muslimer
13 hinduer
6 buddister
2 ateister
12 icke religiösa

Källa: CIAs "The World Factbook"

89 heterosexuella 11 homosexuella

En svår siffra att plocka fram. Beroende på vem som frågat, vem som svarat och en rad andra faktorer så varierar siffran från 2% till 9%.

Källa: Wikipedia

70 var analfabeter

Stämmer absolut inte. Rätt siffra är 18 och gäller då de över 15 år som inte kan läsa och skriva.

Källa: CIAs "The World Factbook"





Så, vad kan vi lära oss av detta?

1. Kedjebrev är bara skit. Sprid dem aldrig!
2. Det är lätt att bli lurad av siffror
3. Det är bra att ha uppmärksamma och kritiska läsare

Jag hatar kedjebrev i alla dess former och vägrar skicka sånt vidare. I dag fick jag dock ett som jag kände för att sprida vidare (efter att ha rättat alla språkliga fel), så här kommer det i sin helhet.

Om världen vore en by Om hela världen reducerades till en by med 100 invånare och alla proportioner bibehölls så skulle byn bestå av: 57 asiater 21 européer 14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika) 8 afrikaner 52 kvinnor 48 män 70 ickekristna 30 kristna 89 heterosexuella 11 homosexuella 6 personer skulle inneha och nyttja 59% av alla gemensamma tillgångar, och de 6 personerna kom från USA 80 hade otillräckliga boendeförhållanden 70 var analfabeter 50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en dator. 1 och bara en har en akademisk examen. Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet, förståelse, acceptans och utbildning för alla. Om du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är du lyckligare lottad än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka. Om du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller dödskampens smärta så är du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på jorden. Om det finns mat i ditt kylskåp, om du har ett jobb, om du har tak över huvudet och en säng att sova i, då är du rikare än 75 % av innevånarna på jorden. Har du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask, då tillhör du de rikaste 8 % av jordens innevånare. Om du läser detta så är du mångdubbelt gynnad, för 1. Någon har tänkt på dig 2. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa 3. Du har en dator Vi lär nu vara inne i en internationell vänskapsvecka. Skicka detta till alla som är dina vänner. Om du inte skickar det vidare så händer inget. Gör du det så har du förtjänat ett leende från var och en av dem!

Nu har jag läst ut Simon Kernicks bok "Handel med döden" som jag fick i ett spännande paket för tre veckor sedan. Boken handlar alltså om den hårdhudade Londonpolisen Dennis Milne som extraknäcker som kallblodig yrkesmördare. Hans bisyssla är att skipa den rättvisa han inte kan skipa som polis.

Jag gillade boken och den var småspännande i ett fint tempo mest hela tiden. Inga sega partier utan det var svårt att lägga ifrån sig boken när man väl börjat. Jag fick ganska snabbt sympatier för Dennis Milne trots att han är en massmördare. Man kan väl säga att han är en massmördare med viss moral och det gör att man gillar honom.

Boken inleds med att Dennis Milne avrättar tre personer och sedan får man följa hans kamp för att klara sig undan rättvisan. Samtidigt får man följa hans vanliga polisarbete där han utreder ett mord på en prostituerad. Självklart glider dessa parallella historier ihop till slut och det blir en spännande jakt.

Det här är en bok jag kan rekommendera. Jag kommer absolut att läsa uppföljaren som tydligen ska komma redan i höst. Man fick läsa ett kort avsnitt ur den i slutet av den här boken, och det känns lockande redan nu.

Betyg: 3 av 5.

Såg den omåttligt snygga "We own the night" nyligen. Den handlar om två bröder där den ena är polis och den andra är nattklubbschef. Man kan väl säga att deras två helt olika världar korsas när polisbrorsan gör ett knarktillslag på brorsans nattklubb. Vilken sida av lagen ska nattklubbsbrorsan stå på egentligen? Bröderna spelas av Mark Wahlberg och Jaquin Phoenix och båda är riktigt bra i sina roller. Jaquin är faktiskt fantastiskt bra som nattklubbschefen.

Filmen utspelar sig i Brooklyn under slutet av 80-talet då polisen hade stora problem med knarket. Miljöerna och fotot speglar tiden väldigt bra och filmen är väldigt snygg tycker jag. Titeln kommer från den slogan som polisen använde under 80-talet när de behövde ta tillbaka nätterna från droghandeln.

Betyg: 4 av 5.

» Trailer hos Apple
» Officiell sajt hos Sony Pictures