Peter LeMarc har nyligen släppt skivan "Sjutton sånger - LeMarc sjunger LeMarc". Det är ett urval av hans gamla låtar som nu har fått en helt ny ljudbild. Borta är 80- och 90-talsproduktionen och vi får istället mycket vackra och avskalade toner som verkligen gör texterna rättvisa. Till exempel låter "Evelina" fantastisk i sin nya version med bara piano och cello.

Det är nära, det är känsla och det är vemod. Fantastiskt bra!

Den gamla klassikern vuxenpoäng har fått en site och där kan man göra ett test. Gör man det får man veta hur många vuxenpoäng man har.

Lite statistik
Medelpoäng kvinnor - 17.8
Medelpoäng män - 17.8
Medelpoäng alla - 17.8

Jag fick 16 vuxenpoäng. Det stämmer nog rätt bra tror jag.

Via En textmissbrukares bekännelser

It's all gone Pete Tong är den sanna historien om DJn Frankie Wilde som lever ett hårt lyxliv på Ibiza. Spelar på de största klubbarna, festar och drogar mer än alla andra och bor i lyxvilla med frun. Ett hårt liv med extrema ljudnivåer tar till slut ut sin rätt och Frankie börjar förlora hörseln och är snart helt döv.

Filmens första del känns inte så spännande, men när Frankie blivit döv växer filmen till en riktigt bra film med flera olika budskap. Han tar sig mödosamt tillbaka till ett liv utan droger dygnet runt, lär sig läsa på läppar och träffar en ny kärlek. Frankie hittar även tillbaks till musiken trots att han är helt döv.

Efter halva filmen funderade jag på att stänga av men jag är glad att jag inte gjorde det för det är en väldigt bra film. Som bonus får man höra massor av riktigt bra klubbmusik. Min favorit är helt klart den ursköna "Need To Feel Loved" med Reflekt feat. Delline Bass

Se trailern hos Apple

Rädda Barnen har skickat ett diplom till mig. Det är jag stolt över.

Jag tycker att alla som inte redan ger bidrag till någon organisation ska överväga att bli månadsgivare.

I går skulle det tittas på utomhusbio i Tanto. Stockholms filmfestival bjuder på sommarbio under fyra kvällar (18-21 augusti) med "Love is in the air" som tema.

Kvällens film var Wong Kar-Wais "In the mood for love" och jag hade tagit mig dit med ett gäng sköna vänner. Efter fem minuter blir allt svart. Projektorn strejkade. Teknikerna fixade och efter ett par minuter var filmen igång igen. En stund senare blev det svart igen och man hörde ett högt "JÄVLAR!" från projektortältet. Filmen kom igång igen och nu dröjde det typ sju minuter innan det blev svart igen.

Jag gav upp och drog till Debaser istället. Där vankades det andra vänner och utomhusöl. Klart bättre än filmavbrott i ett myggigt Tanto.

Mylo släpper snart en ny singel från det utmärkta albumet "Destroy rock & roll". Det blir "Drop the pressure", men som singel heter den "Doctor pressure" och är en mix av Mylos "Drop the pressure" och Miami Sound Machines 80-talslåt "Dr. Beat".

Mixen är helt fantastiskt skön och man kan inte sitta still när man lyssnar på den.

I dag fick jag ett mail från Sebastian på Glocalnet med anledning av mitt tidigare inlägg.

Han var ansvarig för telefonförsäljningen och ville att jag skulle ringa upp honom. Sagt och gjort, jag ringde. Sebastian ville beklaga sättet jag hade blivit bemött på och gjorde mycket klart att de metoder som telefonförsäljaren som ringde mig använde, inte var något som Glocalnet stod bakom. Hon hade alltså agerat på eget initiativ. En aning för mycket initiativ tydligen.

Där ser man faran med att låta externa företag hantera kundkontakter. De har vanligen inte alls den lojalitet och företagskänsla som företagets egna anställda har. Bra gjort av Glocalnet att höra av sig dock. Men de kunde väl inte gärna undgå mitt inlägg när jag i går eftermiddag mailade VD, IR-avd, press-avd, kundservice, internetsupporten och två anställda direkt. Tog alla lämpliga Glocalnet-adresser jag hittade på Google.

I dag har jag frigjort fyra av de böcker jag hade stående hemma i mina alt mer välfyllda bokhyllor. Jag valde ut en bok som jag läst och tre som jag aldrig skulle komma att läsa. Bättre att någon annan får läsa dem än att de står och blir gamla i mina hyllor.

Alltså registrerade jag mig (äntligen, efter flera års tankar på det) på BookCrossing.com. Jag lade in mina fyra böcker och fick fyra olika BookCrossing-IDn till dem. Printade ut fina BC-lappar som jag klistrade på bokens insida och baksida.

BookCrossing går alltså ut på att man registrerar böcker och sen släpper ut dem i det fria så att andra personer kan hitta dem och läsa dem. Förhoppningen är att de som hittar böckerna ska logga in på BookCrossing och rapportera var de hittade boken och sen, efter att de läst den, rapportera var de lämnade den. Så ska det hålla på, i evighet eller tills någon bryter kedjan.

Mina två första böcker fick en så kallad "controlled release" när jag gav dem till Zandra. En av dem lämnade jag på Burger KIng och den sista ska jag lämna någonstans i kväll tänkte jag.

Dessa böcker har jag registrerat:
Trilogin - Bruno K. Öijer
Den upplysta stigen - Kjell Eriksson
Morfin - Tomas Jacobsson
Mazettis nya blandning - Katarina Mazetti

Det ringde en tjej från Glocalnet. Hon ville bara berätta att dom sänkt sina priser nu och att jag som redan är kund kommer att få deras nya prislista hemskickad. Redan här anade jag ugglor i mossen och berättade att jag helst inte ville ha den hemskickad.

Glocalnet: Men vi måste skicka hem den till alla kunder.
Henrik: Jasså, varför det? Jag kommer ändå att slänga den. Vill jag titta i er prislista så kollar jag på er hemsida.
Glocalnet: Många vill ha den skriftligen och så flyttar vi över ditt fasta abonnemang från Telia samtidigt..
Henrik: Ehh, jaha...?
Glocalnet: Då läser jag upp det vi kommit överens om. I dag den 17 augusti har du Henrik Larsson valt att ansluta dig till våra nya priser och flytta ditt fasta abonne...
Henrik: NEJ, VI HAR FAN INTE KOMMIT ÖVERENS OM DET! Du sa att du skulle skicka hem en prislista, som jag dessutom inte ville ha. Men det var ett snyggt trick, det medges.

Tjejen blev lite stum och försökte sen med alternativa trick som "vill du inte ringa billigare?" och "det är ju dyrare med Telia".

Glocalnet ringer alltså runt till alla sina kunder och försöker under falsk flagg få ta över även deras fasta abonnemang. De säger att det gäller nya lägre priser och så flikar de lite snabbt in att de även flyttar kundens fasta abonnemang. Det är ett riktigt jävla lågt sätt Glocalnet. Ville ni bara sänka priserna så behöver ni ju inte ringa runt till alla kunder, right?

Jag hade gärna både accepterat era lägre priser och låtit er ta över mitt fasta abonnemang om ni hade gjort det med klara och tydliga metoder. Det här jävla bondfångeriet är inte OK så nu skiter jag i er och byter till Optimal Telecom. Det var enkelt gjort via deras hemsida och nu ringer jag med prisgaranti. För 172 kronor i månaden får jag ett 12-månaders abonnemang och ringer helt utan minutavgift. Upptäckte även att Glocalnet inte alls har sin prislista på hemsidan. Antar att de har stort behov av att mörka sina priser så att de kan få skicka hem prislistor och kapa folks Telia-abonnemang.

Snacka om att bita sig själv i röven. Korkade Glocalnet. Haha.

Andres och Zandra hade övertygat ett helt gäng vänner om att det var en bra idé att bege sig till Debaser i går kväll. Så här i efterhand kan jag inte annat än hålla med.

Vi började med ett par öl och en bit mat (chiliburgare med bacon och ost för min del) tillsammans med trevligt snack. Bandet vi hade kommit för att se representerades av Björn. En trevlig prick med många roliga stories att berätta.

Bandet vi skulle se hette Willy Clay Band och jag visste absolut ingenting om dem på förhand. Fick dock veta att de spelade musik inom en genre som kallades americana. Typ country. Först ut på lilla DFB (Debaser Franska Bukten, Debasers bakficka) var dock Michael Saxell. I publiken fanns både Lill Lindfors och Björn Kjellman. Michael spelade finstämd och tidvis mycket rörande akustisk musik. Det var så bra att jag spontanköpte Michaels nya skiva "Wonky Windmill".

Kvällen fortsatte med Willy Clay Band (som är ute på en turne med herr Saxell). Vilken öppning! Vilken känsla! Jag blev lite tagen av att det var så bra. De lyckades fånga både vemodet, stämsången och det lite sorgset sköra. Mycket bra! Påminner en aning om Weeping Willows faktiskt. Mest på grund av stämsången och vemodet, men där stannar nog likheterna. Den här konserten var riktigt bra och jag köpte naturligtvis även deras skiva.

I går laddade jag ner Black Eyed Peas nya skiva "Monkey business". Det var ett tag sedan den släpptes (i början av juni) men jag har inte sett till att ladda ner den förrän nu. Det visade sig att den är grymt bra. Nästan bättre än "Elephunk" från 2003 tror jag. Exakt hur bra den är får tiden utvisa men helt klart är att "Monkey business" går på repeat i både iTunes och iPoden.

Ladda ner "Monkey business" i iTunes för bara 90 kronor.

Har spenderat ännu en kväll i bloggens tecken. Har åkt runt på upptäcksfärd bland hundratals bloggar jag hittat till via nyligen.se och nystartade bloggportalen.se. Massor av skräp (i den mening att de inte intresserar mig) och en del guldkorn. Med tiden kanske jag får några nya favoriter, vem vet.

Jag tänker bara nämna en ny favorit just nu, och det är She broke my heart, so I broke her face.

Sannah tar helt fantastiska bilder som fick mig att be Smalltalk om tips på en bra proffsdigitalkamera enligt följande kriterier:

Digital

Inte tung som en Folka

Relativt enkel att lära sig och att hantera, för en amatör

Funka bra för allroundfotografering redan från start (utan tillbehör för 15 lax)

Jeroen var först ut med tips:
"Själv är jag - på just dessa kriterier - på väg att införskaffa en Canon EOS 350 D. Det medföljande 18-55-objektivet kommer jag använda som en (dålig) brevpress, och istället kommer jag handla ett 17-40 4.0USM. Då får jag en liten, förhållandevis liten och lätt kamera som jag jämt (nåja) kan ha med mig, som samtidigt räcker till i kvalitet för att rocka röven av högern. Eller iallafall vara med på någon småsjaskig bildbyrå. Andra kameror som skulle kunna duga är Pentax *ist Ds och Nikon D70/D50. Men de har inte samma filstorlek, om det nu är något som kan betyda något (det gör det tydligen hos bildbyråerna). Mycket bra bilder, för övrigt."

Ok, jag surfade vidare efter att ha njutit av Sannahs fina bilder och hamnade på alfacat.se. Där fann jag ett inlägg (tyvärr ingen permalänk) med bra kritik av det digitala labet FrontWeb. Efter att ha läst på FrontWebs hemsida bestämde jag mig för att testa så jag beställde fyra olika framkallningsalternativ av Hanna och Lars bröllopsbild.

Här är min order:


Jag återkommer med min kritik när bilderna har kommit med posten. Billigt tycker jag i alla fall att det var. Om jag blir nöjd så ska jag i framtiden hämta i deras butik och då slipper jag nog frakten. Då är det ju skitbilligt. Eller?

Blev förresten bjuden på middag i dag av Alexandra och barnen. Det är så härligt att träffa dem allihop på samma gång. Full fart :)

Nu kom den.

PANG sa det och så damp den 372 sidor tjocka katalogen ner på hallmattan.

Får bläddra i den i kväll.

I kväll har jag förutom höjdhoppsfinalen även sett en amerikansk kärleksfilm. Vi vet ju alla hur de brukar vara. Rätt kassa och rätt förutsägbara, men ändå ser man dem. Kvällens film var dock snäppet bättre tycker jag. Visst, det var mycket amerikanskt och så där, men ändå skön feeling.

A Lot Like Love heter filmen och det är Demi Moores pojkvän Ashton Kutcher och Amanda Peet som gör huvudrollerna.



Filmen får 3 getingar och Amanda Peet får 4 getingar. Vilken snygging!

I går blev då äntligen Hanna och Lars Herr och fru Kastås. Det skedde vid en borgerlig utomhusvigsel på natursköna Dalarö Skans. Kraftig vind och växlande molnighet, men inget regn. Helt fantastiskt var det, på alla sätt.



Efter vigseln blev det en trevlig bröllopsmiddag och efterföljande bröllopsfest. Fler bilder kommer senare.

Dags att åka ut i skärgården och se till att Hanna & Lars blir Herr och Fru Kastås.

HAPPY HAPPY! :D

Jag fick tummen ur vid denna sena timme på dygnet. Nu finns 15 bilder från Wågens och min insats vid kidnappningen av Hanna inför möhippan.

Mina 15 bilder
Hannas 87 bilder
Venkes 58 bilder

Läs mer om möhippan i Hannas blog.

Efter att ha skaffat en ny familjemedlem i förra veckan så kunde jag inte motstå att skaffa ett nytt syskon. PALen som jag köpte förra veckan var så jäkla bra att jag kände att en Model One skulle passa perfekt på min hallbyrå. Jag valde dock en något mer passande färg än röd den här gången. Röd är inte så snyggt mot ekmöbler så det fick bli färgen "classic walnut".

Så här ser den ut (produktbild från TivoliAudio.se, inte min hall):



Självklart har jag kopplat in Model One i en AirPort Express så att jag kan spela musik från iTunes via AirTunes helt trådlöst.

Jag tror det var förra sommaren eller hösten som jag först läste om Patric. Han höll på och snickrade hemma tillsammans med sin svärfar Sören när han plötsligt kollapsade på golvet bland golvbrädorna han höll på att limma. Det var inte hjärnblödning som det först misstänktes. Nej, läkarna hade hittat en hjärntumör i Patrics huvud.

Detta var i januari 2004. Sedan dess har Patric och hans fru Sara skrivit dagbok på nätet där de på ett mycket öppet sätt har berättat om kampen, sin oro och sina tankar. När jag först hittade sidan så läste jag massor. Jag läste intresserat och vetgirigt, men ständigt med gråten i halsen. Så otroligt starkt att läsa deras berättelse. Så otroligt starkt av dem att skriva och berätta. Jag är nog lite extra känslosam just när det gäller cancer och unga människor i min egen ålder. Jag har mycket nära vänner som är drabbade och det är jobbigt att veta hur det kan sluta.

Nu hade jag i vilket fall inte läst på Patrics sida på ett par månader men klickade av en slump in där nu i natt. Och då ser jag att Patric har dött. Han dog den 22 juli efter ett och ett halvt års kamp mot cancern. Så oerhört tragiskt och sorgligt.

Patric Löfwenberg skulle ha fyllt 43 år på fredag och efterlämnar fru och två sönder. Vila i frid Patric.

Patric och Saras gemensamma sida om Patrics hjärntumör.

Stöd gärna Cancerfonden.

På lördag är det dags. Världens bästa Hanna gifter sig med sin Lars. I dag, i kväll och i natt har Hanna och jag kämpat med festprogrammet. Texter, bilder och allt annat skulle få sin givna plats i de fina pärmarna som redan var klara. Vi har alltså redigerat och pillat hela natten och till slut fick vi det att bli precis så bra som vi ville. Skönt.

Mina egna förberedelser som toastmaster går bra. Tidsschemat börjar ta sin slutliga form och talarna anmäler sig i rasande fart. Det ska bli kul att knyta ihop alla just nu lösa trådar till en bra helhet under bröllopsdagen. Mer än så kan jag inte säga om alla planer just nu ;-) Jag har läst på alla töntiga bröllopssidor på nätet och de flesta skriver samma sak på ett extremt töntigt och högtravande sätt. Det känns som de flesta som skriver på dessa sidor är som direkt tagna ur den där hemska bröllopssåpan som gått på tv. Men visst finns det en del vettigt att ta till sig, och det har jag gjort. Jag kommer dock inte att ta med en brödrost som någon lustigkurre föreslog.

Senare på natten ska jag spela skivor en stund och min spellista tog sig under måndagsnatten när jag hade en session med hörlurarna och iTunes. Nu har jag en bra grund att utgå ifrån. Det ska bli kul att försöka få dansgolvet att koka. Händerna i taket!