Zandra beskriver det så bra, så bra.
Och helt plötsligt är vi därI helgen var jag på grillfest hemma hos Alex och Petra (Henkes bilder här). Alex grillar kött på deras nya fina grill som står på altanen till deras nya fina villa. Folk är grymma och stämningen på topp. Vi får fördrink. Förrätt. Hanna sitter och stånkar med höggravid mage medans vi andra dricker öl, pratar, någon leker med litet barn i sandlådan, Bamse är på tv:n, kidsen dansar i takt med dunderhonungsmusiken, kaffe på maten – ja, tack. Och mitt i all trevlighet och good shit så sitter jag och tänker på repeat ‘Helt sjukt, jag har blivit min mamma.’ Jag älskar vårt vuxenliv, varenda sekund av det! Men ändå bitchslappar växtvärken mig gång på gång när jag inser hur allting förändras just nu. Vi är villaägare, pappor, grillare, weddingplanners och irish coffedrickare. Vi är knegare, älskare, fondsparare och semesterfirare. Det smög sig liksom på mig. Ja visst gör det ont när knoppar brister ont för det som växer och det som stänger Via Zandra
|
Tycker fortfarande inte att jag stånkar! *morr*
Jag vet, det är så konstigt. Bläddrade igenom bilder från olika kalas de senaste månaderna och plötsligt slog det mej: det sitter en massa VUXNA MÄNNISKOR runt mej. När hände det?
Hanna, du stånkar graciöst :)
Peppe, det smög sig bara på! Men det är ju inte så tokigt egentligen. Bara man klarar av att behålla barnsligheten och friheten. En del klarar det inte utan blir tant och gubbe direkt utan att passera medelåldern.
Vad söt du är.. :)